Det blev jag kallad igår. Och det kanske man gjort sig förtjänt av.
Förrförra veckan var jag på fyra(!) dejter på sju dagar. Fyra. Jävla. Dejter. Det låter ju som sketamånga, men det föll sig fullt naturligt.
Dejt 1. Lördag
En skitsöt/vacker kvinna, ursprungen från en grannstad. Jag lagade faktiskt middag och vi hängde hemma hos mig (se inlägg om chans på ligga på dejt). Jag var LETS GO, hon var GO HOME PLZ! Dejten planerad sedan ett litet tag.
Dejt 2. Måndagsöl
Måndagsöl med en tjej som lärde mig vad HSP är. Tror jag kanske lider av det. Men så är jag ju också hypokondrisk. Hon trodde även på astronomi. På riktigt, typ. Kul, men ingen andradejt där. Fick frågan om dejten samma dag på the interwebs.
Dejt 3. Tisdag.
Pub-Quizz med en görasketasöt tjej med lustig dialekt. Det kysstes. Dejten var planerad sen ett tag. Inte kyssen. Den kom rätt spontant.
Dejt 4. Torsdag.
Drinkar på gördyrt ställe som var på tok för flashigt för lilla, bonniga jag. Får fortfarande rysningar när jag tänker på den dejten. Lets drop it. Också spontandejt. Hade ingen dejt att inleda Tom-collins-thursday med och så fanns internet till hands.
Så. Mycket dejter. Två med tjejer jag gillade. Varför går man då på fler dejter när lördagsdejten faktiskt var en bra en (även fast det saknades kyssar och så vidare)? Jo, det är kul att dejta. Och hade jag inte vart en sån man-whore så hade jag ju inte träffat hon på tisdagen, hon som skrattade så gött och som kysstes så blygt. Och jag hade inte heller misstagit mig så igår och trott att sms:et jag fick var från henne när det i själva verket var från dejt nummer 1 (lördag). Något jag insåg bara 6 sms, 6 timmar och 6 öl senare.
Ska träffa henne igen idag! Lördagsdejten alltså.
Ska träffa pub-quizz-tjejen igen i veckan.
Manshora!