Dumpad

Idag blev jag dumpad. Fick mig ett sånt där "du-verkar-vara-fullständigt-toppen-och-jag-tycker-det-är-sjuuuuUUuukt-najs-att-hänga-med-dig-men-just-nu-är-det-lite-för-mycket-i-mitt-liv-bla-bla-bla-bla"-sms. 

Precis ett sånt som jag skickar ibland. 

Mer besviken än något annat. Vi hade kul ihop och varför kan man inte bara få ta det lugnt, träffas ibland och göra sånt som vuxna gör ihop. Backgammon å sånt. Strip-backgammon. 

Funderar allvarligt att lägga det här med internetdejtandet på is ett tag. Börjar göra mig lite låg. Ett jävla slit är var det är. Just nu i alla fall. Ska bara kolla Mazily en gång till...

Manshora

Det blev jag kallad igår. Och det kanske man gjort sig förtjänt av.

Förrförra veckan var jag på fyra(!) dejter på sju dagar. Fyra. Jävla. Dejter. Det låter ju som sketamånga, men det föll sig fullt naturligt.

Dejt 1. Lördag
En skitsöt/vacker kvinna, ursprungen från en grannstad. Jag lagade faktiskt middag och vi hängde hemma hos mig (se inlägg om chans på ligga på dejt). Jag var LETS GO, hon var GO HOME PLZ! Dejten planerad sedan ett litet tag.

Dejt 2. Måndagsöl
Måndagsöl med en tjej som lärde mig vad HSP är. Tror jag kanske lider av det. Men så är jag ju också hypokondrisk. Hon trodde även på astronomi. På riktigt, typ. Kul, men ingen andradejt där. Fick frågan om dejten samma dag på the interwebs.

Dejt 3. Tisdag.
Pub-Quizz med en görasketasöt tjej med lustig dialekt. Det kysstes. Dejten var planerad sen ett tag. Inte kyssen. Den kom rätt spontant.

Dejt 4. Torsdag.
Drinkar på gördyrt ställe som var på tok för flashigt för lilla, bonniga jag. Får fortfarande rysningar när jag tänker på den dejten. Lets drop it. Också spontandejt. Hade ingen dejt att inleda Tom-collins-thursday med och så fanns internet till hands.


Så. Mycket dejter. Två med tjejer jag gillade. Varför går man då på fler dejter när lördagsdejten faktiskt var en bra en (även fast det saknades kyssar och så vidare)? Jo, det är kul att dejta. Och hade jag inte vart en sån man-whore så hade jag ju inte träffat hon på tisdagen, hon som skrattade så gött och som kysstes så blygt. Och jag hade inte heller misstagit mig så igår och trott att sms:et jag fick var från henne när det i själva verket var från dejt nummer 1 (lördag). Något jag insåg bara 6 sms, 6 timmar och 6 öl senare.

Ska träffa henne igen idag! Lördagsdejten alltså.

Ska träffa pub-quizz-tjejen igen i veckan.

Manshora!

Chans att ligga på dejt eller ligga med chans på dejt

Jag har ju tidigare pratat om appen Badoo, har jag inte? Det har i vilket fall som helst framkommit för mig att denna app i stor utsträckning används i syfte att hitta någon att kopulera med. Inte konstigt. Borde man ju förstått. Upplägget är ju lika ytligt och uppenbart som smör på bröd när man tänker på det: användarna skriver mycket liten besrivning om sig själva, om ens någon beskrivning ges, väljer ut några plutmunsbilder och skapar sin profil. Sedan används GPS i telefon för att se vilka som finns i närheten, den anger t.o.m avstånd. Sen, likt en sån där knäppis på stranden med metalldetektor, kan man med hjälp av telefonen leta sig närmare sitt tilltänkta offer.

Senast igår fick jag höra den kallas för "våldtäcktsappen". Från en tjej jag träffat på just Badoo. Ironiskt det där.

Så här gick det till: Efter en ganska kort chatt-period så bjöd kvinnan i fråga hem sig till mig. Med ord som ungefär sa "har du inga planer för lördag kan vi ju ses hos dig" och la till "vi behöver ju inte krångla till det". Coolt! tyckte jag. Och sen började man ju tänka. Vad har jag nu gett mig in på? Vad är det egentligen för en brud som, helt utan screening, ger sig hem till en helt okänd man på en lördag? Antingen är hon sjukt naiv, bara jävligt modig eller så är hon kanske bara, jag vet inte, kanske ute efter "lite kul".

Jag gillar kul. Så nu har jag gått halva veckan och undrat om det var en dejt med chans på sex i slutet det rörde sig om, eller sex med chans på dejt i slutet. Nu är det söndag och den där fruktansvärt söta, lilla kvinnan var på besök i går. Vi käkade lite och drack lite vin, tjyvrökte mentholcigg mitt på innergården och spelade backgammon. Vi ska ses igen. Tror jag. Hoppas till och med.

Om det blev ligga?

NÄ! Jag är lika jävla oluggen som i fredags!

Förtydligande

Kul att man fått oroade sms från sina vänner efter senaste inlägget. Insåg nog inte vad jag skrev, sittandes där, trött på bussen. "Göra slut på det här" hänvisade till vad-det-nu-var jag inlett med senaste dejten. Tänker alltså inte ta livet av varken mej själv eller de ofrekventa inläggen.

Ska till exempel på en dejt på onsdag som jag ser fram emot. Så det så!

FML

Jag har haft det körigt i veckan. Har vart lite nere. Surat. Och bara pga i-landsproblem. Det har varit lite småskit som staplats på hög och som till slut kännts som en gödselstack av plågor. Fast egentligen, inga "riktiga" problem.

Ett av dessa problemen är att jag gick på en tredje dejt. Min första tredjedejt. Det var fan inga unicorns där inte. Snarare tvärt om. Ville bara komma där ifrån. Så jag började hångla med den stackars kvinnan såklart. Det är ju det varje normal person gör när man inte vill undvika en fjärde dejt.

Så nu tänker jag "göra slut" på det här via min iDevice. Litar inte på mig själv i fysisk form.

Andra dejten

Det var ett tag sen. Hur är läget?

Märkliga saker har inträffat. Jag har dejtat en del det senaste. Har kommit in i något slags flyt. En dejt i veckan åtminstone. Jag skrev ju om en för ett par veckor sedan, i mitt senaste inlägg, och henne har jag sedan dess träffat igen. Och...

...jag vet inte. Det är något med den andra dejten alltså. Jag har då inte kommit förbi den än. Nu senast till exempel. Skittrevligt. Några öl och skratt. Några cancerpinnar i snålblåsten. En kram vid hållplatsen och en känsla av att vi båda tänkte ungefär samma sak: det blir nog ingen tredje dejt.

Alltså jag kommer inte förbi andra dejten. Undrar vad som händer där. Jag har mina misstankar; pysslingar som rider på enhörningar och regnbågar som flyger fram och åter över himlen. Kanske en barnflicka som sjungandes dansar runt på en alptopp. Så jag ger mig inte. Det finns en tredje dejt därute någonstans och den har mitt namn på sig!

Tills jag hittar den så tänker jag fortsätta gå på första och andradejter. De är inte fy skam de heller, sin avsaknad av enhörningar, barnflickor och pysslingar till trots!

Gammal och vis(sen)

Jag är gammal. Jag är så gammal att jag förstår kopplingen mellan kassettband och blyertspennor (kassettband var något som man hade musik och media på innan CD. CD var något som fanns innan spotify), jag vet vart "spara"-ikonen har sitt ursprung, jag minns fortfarande hur livet tedde sig innan mobiler och internet (ingen större skillnad egentligen, porren var lite svårare att få tag i bara). Jag har minnen från två Irakkrig, jag har suttit 18(!) år i skolbänk och jag har letat mången sen och blöt natt efter lösningen på alla världens problem. Man skulle kunna tro att sådant gör en klok. Att sådant gör en vis.

Till det kan jag bara säga: Ha!

Om jag hade vart vis och klok så hade jag inte, må så vara under inflytande av Fernet, gett ut adressen till den här bloggen, till min dejt i torsdags!

Hade det vart så att det var en dålig dejt så hade jag ju haft en ursäkt. Eller i alla fall inte brytt mig en blund. Men det var en jäkligt trevlig dejt (Hallå?! Fernet! Alla som dricker fernet är kungligheter i min bok)!

Så nu känner jag pressen från henne i varje inlägg jag gör: "Skriv bra nu, annars var det sista gången du drack Fernet med mig! Och våga fan inte skriva att vi hånglade på första dejten, för då smäller det!!" Så nu vet jag inte vad jag ska skriva om...

Ebb och flod

Jag har inte varit på en dejt på flera veckor. Jag skulle vilja gå på fler. Eller i alla fall gå på dem jag går på med bättre spridning. Samma mängd, jämnare mellanrum.

Jag tycker det kan vara svårt att få kontakt på nätdejtingsajterna.

När någon skriver till mig på någon sajt, så brukar jag i alla fall svara. Föreslår de en dejt och jag inte är intresserad så säger jag det. Jag låter inte bara bli att svara.

Jag önskar fler av dem jag tar kontakten med kunde visa mig samma respekt. Man ser ju trots allt på de här sajterna när senast någon varit online... Jag ser ju att de sett mina mitt mail. Jag jämför det därför det lite som det här med telefonförsäljare; de kommer fortsätta ringa tills du talar om för dem att du inte gillar mustascher, män över 30 som fortfarande tycker sneakers är det bästa sen rostat bröd eller att du bara dejtar svarta män. Men när du sagt till dem att ta ur dig ur sitt register så slutar de ringa. Oftast.

Så jag skickar massvis med mejl på internet, till kvinnor jag aldrig sett i verkliga livet. Kanske en tredjedel av dem svarar. Kanske en tredjedel av dem som svarar leder till ytterligare mejl. En tredjedel av dessa leder till en dejt. Sen dör det hela ut, jag kavlar upp ärmarna, skickar nya mejl till dem som inte svarade och börjar leta nya användare. Desperat mycket? Njae, det är väl bara så det funkar. På internet. I verkliga livet hade detta beteende lett till polisanmälan eller besök av den manliga delen av flickans släkt. Och ett bollträ eller två.

MEN! Ibland inträffar något magiskt. Stjärnorna radar upp sig, havet delar sig och änglarna sjunger ditt lov. Helt ur det blå får man igång en tre fyra konversationer på någon sajt. Helt plötsligt har man två dejter i veckan, med olika kvinnor. En del av dig känner sig som en slampa, en annan del vill ge dig själv en high-five.

Det här är en SÅN vecka. Eller iallafall minst en halv sån.

If you gonna be dumb, you got to be tough...

Ja, det gäller nog att inte ta det på för stort allvar det här med nätdejtningssidor...

Idag fick jag mejl från Badoo, där det stod att någon betygsatt mina foton. Whatthefucknow?! Klickade länken och hamnade på deras hemsida. Whatthefucknownow?!? Trodde det var en app?!

OK, så tydligen är det även en hemsida. Och jag är ju med. Och folk har betygsatt mina bilder. Men va kul! Får jag se vilket betyg jag fått? Nääääääääääjee.

Först måste jag betygsätta femtio bilder. För varje bild. För varje bild jag fått betygsatt, som jag vill se mitt betyg på, måste jag betygsätta femtio bilder. Rimligt!!

Nu har jag betygsatt bilder i tjugo minuter, mitt blodsocker är i botten och jag har insett två saker:

1) jag gillar inte för sminkade flickor/kvinnor. Eftersom man får se bildernas snitt när man röstar på dem så inser jag att jag röstar långt under medel på blondin-bella-blonda-spacklade-kajal-brudar/kvinnor (inget ont om blondinbella... Var bara henne jag kom att tänka på) och långt över medel på kvinnor i träningsjacka och gummistövlar med inget eller väldigt lite smink. Och nej, jag röstade inte femmor hela vägen igenom. Faktum är att jag röstade på kvaliteten på bilderna, med dejtingsajt-glasögonen på. Vilket segwäjar mig till

2) folk röstar på hur snygga/vackra/attraktiva människorna på bilderna är för dem. Vilket till sist för mig till poängen med inlägget:

Ajfan. Tydligen är jag inte särskilt attraktiv. Alltså, nu ska det ju tilläggas att det är både män och kvinnor som röstar på bilderna, och jag kan ju därför intala mig att det rör sig om avundsjuka män som gett mig ettor. Men en lite större (och mer realistisk) del av mig inser att mitt utseende förmodligen inte tilltalar blondin-bella-spackel-haggorna därute. Får bara hoppas att de inser att jag, precis som dem, inte ser ut som på bilderna i mer än några hundradels sekunder (resten av tiden ser jag ännu värre ut). Och jag hoppas att hon den där brunetten med träningsjackan och gummistövlarna gillar mustascher. 

Önskelistan

Igår körde jag, i researchsyfte, en batch med nedladdningar av podcasts som behandlade ämnet nätdejting. Där fanns en som behandlade något jag inte råkade ut för förens i förra veckan: önskelistan

Jag har skaffat appen Badoo. Ett program till din telefon som lokaliserar andra användare i närheten. Det är egentligen som vilken nätdejtarsajt som helst, fast i telefon. Och med gps.

På Badoo var där i alla fall en kvinna som hade skrivit ner, i fältet för presentation, istället för presentation, precis vad hon (tror sig) söka hos en man.

Något i stil med:
"Jag letar efter en man, inte en pojke, men du ska ha barnasinnet kvar. Har du inte en utbildning behöver du inte bry dig om att kontakta mig. Du ska ha god inkomst, vara längre än mig och ha absolut PERFEKTA tänder. Du ska vara vältränad men din mage ska vara mjuk att vila mitt huvud mot..." Et cetea, et cetra.

Jesus. Nog för att jag kan ge den här kvinnan i stort sett allt hon ber om (mina tänder är rätt skeva...), men jag tror hellre jag ger henne en lavett!

Det är så mycket som är så avtändande med det här. Hennes, och andras "presentationer" som mer listar vad de är ute efter beskriver ju inte henne. Det enda man vet om henne är att hon är ytlig och pantad. Och har kass smak när det kommer till män. "Perfekta tänder"?! Bitch, please!

Ålder spelar ingen roll.

I december 2012 så hade jag bokat en dejt med en fruktansvärt söt tjej som vi kan kalla för Maja. Eller Frida. Vi kallar henne för Frida. Det är ju trots allt hennes namn. Men hon ställde in bara några timmar innan vi skulle träffas för en öl. Dubbelbokning angav hon. Jaja. Sånt kan ju hända. Hennes intresse för ombokning verkade dock rätt obefintligt.

Ett par veckor senare hade jag en ny dejt inbokad med en annan flicka. Som också ställde in med något kort varsel. Vad fan?!

Jag diskuterade detta med Ekonomen och efter att ha förklarat för honom vad som skett, ursäktade jag flickorna med:

"Ja, de var ju båda bara 23 så det här med att ställa in... Det kanske är en åldersgrej som jag missat"

Ekonomen uttryckte då en viss skeptism angående mitt val av kvinnor från dejtingsajter, deras ålder i allmänhet och min och kvinnornas inbördes åldersskillnad i synnerhet. Varvid jag utbrister:

"Men, jag är ingen åldersrasist! Tycker inte att ålder spelar så hemskt stor roll, så länge kvinnan i fråga är vettig, vad spelar då tio år för roll?! Va?!"

Ekonomen kontrar: " Så du skulle kunna dejta en kvinna som är 43 då?!"

...

Han är lömsk, den där Ekonomen.

Mazily - Dejting för hipsters

Det hela började egentligen redan i början av förra året. Jag såg en liten annons på Facebook. En liten ruta där till höger om nätdejting för folk som gillar kultur, konst och musik.

"Jamen, det gör ju jag!" utbrast jag. Tyst i huvudet. För jag satt med största sannolikhet på jobbet eller på bussen (det är mest där jag kollar FB)

Jag registrerade mig redan där, omedelbums. Pratade lite med vänner om det vi snabbt började  referera till som "den där hipster-dejting-sidan".

Sidan är ganska enkelt uppbyggd. Man skriver en presentation. Sen listar man sina hobbys, favoritband, pretto-böcker man läst och gillat (eller låtsats-läst och låtsats-gillar), att man gillar gå i skogen, månskenspromenader i motljus och hur många fixies man äger. Detta plitas ned på s.k "taggar". Det är med hjälp av dessa som man sedan kan jämföra sin komp-abilitet. Mer vetenskap än så är det inte. Inga hemliga algoritmer som hittar "den rätta" åt dig. Allt du har att gå på för att hitta din själs frände är en hög med "taggar" och en presentation (min max på "taggmatchningar" är sex tror jag. Vad nu det betyder. Är högt bra? Vad är högt??)

Det skulle komma att dröja nästan ett halvår innan jag ens fyllde i min profil. Det skulle dröja ytterligare någon månad innan jag gick på en dejt med någon därifrån. Den var OK.

Det föds en nätdejtare varje minut

Jag är trettiotre år gammal. Jag är singel. Jag är inte ensam. Eller ja, ibland känner jag mig ensam, men jag är inte ensam om att vara singel. Fast, fan om det inte känns så ibland!

För några månader sedan gjorde jag en inventering i min, geografiskt, närmaste bekantskapskrets. Det här är vad jag fann:

- Sambos med 1,5 år dotter
- Granne (man) som älskar musik men som jag misstänker kan vara frigid
- Herr och fru Hipster. Ägare av cyklar och katter (jag är pälsdjursallergiker...)
- Herr och fru Ekonom (2 barn, modell mindre)
- Kollega som börjar närma sig medelåldern och som varit gubbsjuk sedan han tappade håret.
- Div. mindre nära bekanta.

Så. Två saker som framgick rätt tydligt är avsaknaden av en naturlig wing-man. Vilket är tur, för jag blir obekväm av att ragga på krogen. Så, vad kvarstår? Efter att ha uteslutit att ragga på gym, bibliotek, museer, matlagningskurser, börja dansa (jag är för fan 33, ingen gubbe än!) och att skaffa hund (åter igen: allergiker) så återstod bara en sak:

NÄTDEJTNING!