Jag är trettiotre år gammal. Jag är singel. Jag är inte ensam. Eller ja, ibland känner jag mig ensam, men jag är inte ensam om att vara singel. Fast, fan om det inte känns så ibland!
För några månader sedan gjorde jag en inventering i min, geografiskt, närmaste bekantskapskrets. Det här är vad jag fann:
- Sambos med 1,5 år dotter
- Granne (man) som älskar musik men som jag misstänker kan vara frigid
- Herr och fru Hipster. Ägare av cyklar och katter (jag är pälsdjursallergiker...)
- Herr och fru Ekonom (2 barn, modell mindre)
- Kollega som börjar närma sig medelåldern och som varit gubbsjuk sedan han tappade håret.
- Div. mindre nära bekanta.
Så. Två saker som framgick rätt tydligt är avsaknaden av en naturlig wing-man. Vilket är tur, för jag blir obekväm av att ragga på krogen. Så, vad kvarstår? Efter att ha uteslutit att ragga på gym, bibliotek, museer, matlagningskurser, börja dansa (jag är för fan 33, ingen gubbe än!) och att skaffa hund (åter igen: allergiker) så återstod bara en sak:
NÄTDEJTNING!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar